Skämmas

Nu sitter jag här i samma sits som tidigare - jag har skolarbete att göra, men låter hellre bli. "Jag gör det imorgon." Men nu är det sant. Jag måste göra det imorgon, och jag gör det med hjälp av Madde :)
 
Ibland får man agera terapeut eller bollplank åt någon som känner sig lite nere. Det är liksom en viktig del när man erbjuder sin vänskap åt någon, man finns där i vått och torrt. Det är däremot inte så himla roligt när denne inte befinner sig på samma plats så att man kan se personen i ögonen och prata ut precis så länge som det behövs, och sen bara lite diskret ramla in på något harmlöst samtalsämne och båda vet att allt är bearbetat och känns bra utan att behöva säga det.
 
Nu blir det lite halvdant, och så får man försöka göra ett nytt försök IRL senare. Man känner sig inte alltid helt tillräcklig, särskilt när det är sånt man inte förstår sig på. Men jag antar att huvudsaken är att visa att man bryr sig och finns där.
 
Nu ska jag äta en muffin, och tänka på alla er där ute som inte har någon Silviakaka i muffinform, om nom nom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback