postapocalypticsoul

När du åkte ner i hissen och jag stängde dörren om mig lade jag mig på soffan och grät. Det känns jättejobbigt att behöva vara ifrån dig så länge, även om jag vet att vi kommer ses ändå varje eller åtminstonde varannan vecka. Det kanske kommer kännas lite enklare om ett par veckor när det har lugnat ner sig, när flytten är helt färdig och när praktiken är igång ordentligt. Men just nu vill jag bara fortsätta gråta eller ännu hellre bara inte behöva åka härifrån.

Jag försöker som vanligt att vara stark, och jag är det egentligen. Men ju fler sekunder som går, desto närmare kryper sig avgångstiden för tåget imorgon eftermiddag. Jag ser fram emot att få komma hem och vara med familjen, hälsa på vänner och hästen och att börja VFU:n på måndag, men jag skulle vilja ha dig med mig i så fall.
Tur är det ändå att det går att åka hit med tåg på två timmar, till skillnad på att flyga i tre och en halv timme med flera veckors förberedelse >.< Men det är fortfarande 35 mil mellan, snarare än de maximala 3.5 decimeter när man ligger bredvid i sängen.

Kommer antagligen gråta mer ikväll, för att inte tala om imorrn när du lämnar mig vid tåget. Måste komma ihåg att ta med mig servetter :'(

Nu börjar du jobbet, vilket betyder att det är typ tolv och en halv timme innan du kommer hem igen.

Jag älskar dig K, för resten av livet <3