postapocalypticsoul

Ibland är jag mer än lovligt korkad - jag bokade och betalade biljetter i november som jag trodde att jag inte fick något bekräftelsemail på. Sen dess har jag tänkt att jag ska se till att ta reda på det ändå - referensnummer eller ej. Och idag tog jag tummen ur arslet helt enkelt och ringde upp Tickster och frågade where are my tickets!? Efter mycket om och men (kom inte ihåg vem jag bokat dem på, för mitt konto hos live nation funkade inte) så hittade vi tillslut bokningen och hon skickade ett nytt bekräftelsemail till min ena mail. Jag inser till slut att jag nu har två. Jag hade redan fått ett. Och jag minns verkligen inte att jag nånsin tittat på det, än mindre öppnat det. Men jaja, nu är det i alla fall 200% säkert och vi kan hämta ut dem någonstans, troligast blir det på Bengans.
Det ska bli så awesome!

Tentan i förmiddags då, jag vill helst inte prata om den. De delar jag klarade var inte så svårt. Däremot var det en fråga där man skulle räkna med binomialfördelningen, och det är ju inte svårt alls, bara roligt. Men när man själv ska räkna ut sannolikheten först med nån skum formel som hon "faktiskt" har visat en gång men vi inte har övat särskilt mycket på (inte jag i alla fall), då tycker inte jag att det är rättvist. Jag gjorde a) och b) fast jag vet att de blev fruktansvärt fel och struntade i c) och d) då jag visste att de skulle bli ännu mer fel. Uppgift fyra om typ I och II-fel struntade jag också helt i, för den föreläsningen hade vi missat, och det står inget ALLS om det i boken. Inte okej. Grejen är att även fast jag inte får några poäng på nån av de uppgifterna - har jag alla rätt på resten så klarar jag mig. Jag behöver verkligen det. Jag vill inte göra omtenta. Jag vill lämna tillbaka boken till Sandra, och fokusera helt och fullt på anestesin.

Nu är det efter tentafikat helt okej att inte göra någonting alls. Jag ska nog kolla MLP^^