postapocalypticsoul

Igår låg mina nivåer adrenalin och kortisol skyhögt! Hela resan hade jag en sån puls att den kändes tydligt i bröstet, något höjd andningsfrekvens, och kände domningar i händerna ibland. I närmare 40 mil körde min underbara pojkvän som är lugnet själv, genom snöoväder och stundom kala områden. Varje gång jag hörde att hästen stampade där bak så vred det sig i magen och pulsen gick upp lite extra och jag hade dessa scenarion i huvudet:

--> Snöovädret kommer ha ner oss i diket

--> Hästen sparkar igenom vägen och det blir kalabalik

--> Hästen får en hjärtinfarkt av stress och faller ihop död bak i transporten

--> Vi blir tvugna att stanna för att tanka, trafikkontroll, kö pga olycka och hästen blir stressad av att vi står stilla för länge och punkt två slår in

--> Vi kommer fram till Varnhem och punkt tre har inträffat och vi har inte märkt något

 

Så när vi ÄNTLIGEN rullar in på lilla grusvägen in till stallet, parkerar och jag hoppar ut och öppnar lilla dörren och får se Kurtan står och stirrar förvirrat på mig så drar jag en djup suck av lättnad. Hästen och pojkvännen lever! Mig är det mindre noga med, men jag hade dött av ångest om något hänt någon av dem, eller ännu värre - båda två.

 

Kurt fick gå ut i en liten hage och fick lite hö att mumsa på, och jag packade in mina saker i stallet. När vi varvat ner och släpet var städat och ställt på plats så åkte vi tryggt hem till Skövde, köpte sushi och såg på Sällskapsresan SOS, Mysteriet på Greveholm 2 (avsnitt 1) och lyssnade på radiokalendern.

 

Idag har jag köpt en dynkista på ÖoB att ha grejer i, och varit ute och promenerat med Kurt i snön :) Han skriker som en liten fåntratt efter de andra hästarna som han inte ens känner, men är man ett (nyflyttat) flockdjur, så är man! Tillslut slappnade han av och frustade nöjt av att få röra på sig. Han tycker nog att det är lite roligt, även om han fortfarande inte fattar vad fan detta ska vara bra för!

 

Imorgon börjar rehabkursen, ska ta en funderare hur jag ska lägga upp morgonen eftersom jag har två julkalendrar att ta hänsyn till under mina morgonrutiner. Lyssna på radion när jag klär på mig och se på tv när jag äter frukost och är klar med allt annat. Kan funka.

 

Och just det - tack mamma för lilla kalendern och servetterna, och TACK TACK TACK fina lillasyster för chokladkalendern med smält marabou - vanlig kalenderchoklad är vidrigt! Du är bäst! <3