Bajsbedövning

Uuuuuuusch! Har sovit oroligt och vaknat kallsvettig inatt, gick upp tidigt för att infinna mig till 7.40 på FTV. Jag börjar med att tala om att jag är fruktansvärt nervös och jag får svaret att det kanske inte ens blir någon tanddragning för remissen inte är underskriven men skickad på fax för att skrivas under.

Första tanken är *phew*, men andra tanken är att det vore ju skit, för det måste ju göras nån gång. Till slut får vi i alla fall en underskrift och han börjar med att lägga lite bedövning både på in- och utsidan. Ah jo men det gick bra, jag får hålla sköterskan i handen. Sen börjar han vicka på tanden för att lossa roten. Oj oj, fruktansvärt obehagligt, men det går väl att överleva om det bara är den här känslan hela vägen.

Tyvärr börjar jag efter en stund känna att det drar liksom som i pulpan, så jag får lite mer bedövning, och han fortsätter. När det inte är någon skillnad då, blir jag orolig och tandläkaren vill inte fortsätta och hamna i att vara halvvägs ute och plötsligt så har jag smärta men att gränsen för antalet bedövningar (fem) är lagda. Ah men visst, då hade jag väl fått skrika lungorna ur mig, men stått ut. Men i det här läget var det ingen idé tyckte ingen av oss. Nu är då tanken att jag ska bli remitterad till Skövde, alternativt få tid hos deras läkare som får jobba med lustgas. Helst av allt skulle jag vilja bli sövd så de kan ta alla på en gång och sen knarka Citadon i några veckor.

Just nu känner jag bara att jag inte har råd att vänta på en tid i november för att kanske ändå inte våga ta bort den då, ifall lustgasen inte skulle hjälpa. Jag vet inte hur jag ska göra. Jag vill nästan bara ge upp och se ut som en 100-årig gärsgård i käften och vara tacksam över att slippa karies. Alternativet är att hoppa ut från köksfönstret, då borde väl i alla fall några lossna?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback