postapocalypticsoul

Jag önskar jag kunde säga
att det är en fas vi går igenom
en storm vi måste orka rida ut
Och jag önskar jag kunde säga
att vi klarar det tillsammans
att allting kommer ordna sig till slut

Men hur säger man till nån,
att här tar vägen slut?
Och hur säger man till nån,
att hjärtat längtar ut?

Jag kan inte ljuga för dig
du känner mig alltför väl.
Om du ser mig i ögonen
så säger dem
Att vi kan bara vara dem vi är
Så ge mig inga skäl
För vad vi än kallar det
så är det bara
ett långsamt farväl

Här är din drottning utan krona
likgiltig och trött
en sorglig figur
som du aldrig riktigt mött.
När jag ser mig över axeln
på åren som bara gick
så ser jag allt som gick förlorat
men också allting som vi fick

Och vad säger man till nån
som vill börja om igen
då det redan är för sent
och man redan är på väg

Jag kan inte ljuga för dig
Du känner mig alltför väl.
Om du ser mig i ögonen
så säger dem
Att vi kan bara vara dem vi är
så ge mig inga skäl
För vad vi än kallar det
så är det bara
ett långsamt farväl

Jag tvår mina händer i kärlekens namn
du kan vinna allt du förlorar ibland.
Men vägen som vi färdas på
Den leder, den leder ingenstans

Ohh
Jag kan inte ljuga för dig
Du känner mig alltför väl
Om du ser mig i ögonen
För vi kan bara vara dem vi är
Så ge mig inga skäl
För vad vi än kallar det
Är det bara
Ett långsamt farväl

Känner mig alltför väl
Ser mig i ögonen

Vi kan bara vara dem vi är
oh, ge mig inga skäl
För vad vi än kallar det
Så är det bara
Ett långsamt farväl

Lisa Nilsson - Långsamt Farväl (text Mauro Scocco)