postapocalypticsoul

Jahapp, då satt den på plats. Den lilla rackaren som gjorde rätt så jävla ont att sätta in faktiskt. Eller alltså, det började med att bara vara allmänt obehagligt. Innan den skulle sättas i så skulle livmodern mätas - det gjorde ont. När barnmorskan sen blev lite osäker och ville mäta en gång till så blev jag såklart helt svimfärdig så de fick sänka ner huvudändan på bordet.. Att ligga där med en massa instrument uppkörda i sig medan de liksom väntar och undrar hur det går och om det är ok att fortsätta - ingen hit alltså. Okej, det är klart att de ska avbryta och fråga hur det går, men under tiden som de bara väntade så hade det kunnat göras klart.

När "assistenten" till barnmorskan frågar hur det går, och ber mig berätta hur det känns så var det liksom lite svårt att förklara. Alltså visst jag kan beskriva att det känns som en extremt molande mensvärk som inte alls är särskilt behaglig, men det jag mest känner är en rädsla över att om det gör så här pass ont att bara sätta in en spiral - hur jävla smärtsamt ska det då inte bli att föda barn? Och tänker att jag inte har någon som helst rätt att klaga över smärta i dagsläget x3 Men, men. Till slut så var det klart och efter att ha fått ligga kvar på britsen ett tag och druckit lite vatten och återfått färgen i ansiktet så åkte jag hem igen. Mamma var med och höll mig i handen under hela tiden, vilket jag är glad över.

 

Hemma tryckte jag i mig två panodil och en ibumetin och lade mig på soffan. Till slut släppte den allra värsta mensliknande smärtan, men jag har kännt av det lite till och från hela dagen. Kan tydligen vara så ett par dagar framöver - yay... Äsch, jag klarar mig. Lite jobb och lite piller kan nog råda bot på det.

 

Såg en film "Red", med bland andra Bruce Willis. Den var väldigt bra och rolig, rekommenderas :) Jag är lite halvdålig på att se nya filmer om det inte är nåt särskilt på bio eller så, men nu gick den på viasat film, och det fanns inget annat. Tur var väl det :P

 

Jag saknar min pojkvän. Har jag sagt det? Inte än i det här inlägget kanske, men det råkar vara så att jag tänker på honom hela tiden. Hittade hans skjorta i väskan och har gått omkring med den hela dagen och bara sniffat på den <3

 

Jag vet. Jag är lite mentalt rubbad. Men jag struntar i det. Jag älskar honom! BLÖT PUSS på dig! Och alla er andra! Nu ska jag gå och ta en bit av sockerkakan som jag bakade förut!

 

 

Tänk vilken smärta den här lilla kan göra? Hur blir det inte då med en 3kgs bebis? :/