Becoming Insane

Idag åkte lillasyster till landet för att hjälpa mamma och moster med lite grovsopor och allt vad det var.
Idag är det synth-picknick på Gärdet.
Det känns som om jag inte känner någon här längre .______.
Det känns som om jag vill till Göteborg och hänga med Heléne och gängen där. Gärna Åsa och Linnéa också, men de kan få bli lite större först.
Jag ville verkligen gå på picknicken - ha med nåt att äta och dricka, lite såpbubblor och en filt. Men jag går inte på sånt själv - det verkar lite weird att bara ragga upp nån att sätta sig hos - även om synthare är jättemysiga och trevliga. Däremot känner jag mig lite som en stalker just nu; så ett par kompisar att hänga med hade varit en bra ursäkt eller täckmantel eller vad du vill. Att göra en favorit i repris "Jaså är du också här?" känns inte särskilt lockande. Hade allra helst fått ett "Men kan du inte hänga på då?".

Herregud. När de här åren är över tar jag definitivt hästen och drar ner till Götet.

Har inte kunnat bestämma mig idag för om jag ville vara kvar här eller dra ut till stallet. Problemet var att jag ville hitta någon att ta med mig till stan, but nobody comes to mind. Ingen som finns här i närheten i alla fall och som skulle uppskatta det. Skit också. Var syrran tvungen att dra? Med lite bättre framförhållning hade man kanske kunnat göra det lite smidigt?
Ska se klart två avsnitt tbbt till, sen drar jag väl antagligen ut, vi får se. Ska ringa R sen och höra, för Åsa kommer ut och får rida Kurt imorrn. Funderar på om jag ska ta ut och tömköra honom senare ikväll.

Gårdagens eufori har återigen övergått i melankoli.

Wake me up before I change again
Remind me the story that I won't get insane
Tell me why it's always the same
Explain me the reason why I'm so much in pain

(Becoming Insane ~ Infected Mushroom)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback