postapocalypticsoul

Först så möter vi mitt på vägen en skylift och en kille som står och sågar ner bit för bit av ett träd. De flyger ner i backen och donkar i marken, ibland slår de i telefonledningen också så att den vajar till. Klart de blev rädda, men de liksom sprang ingenstans. Sen körde de den åt sidan och de gick lugnt förbi den.
När vi sen kom till dikena som vi brukar hoppa över och har hoppat över hela förra sommaren; näe då är de helt plötsligt skiiiitläskiga. Sista var jag tvungen att hoppa av själv tillslut och hjälpa honom över. Han stängde liksom in sig i sig själv och märkte inte ens att Jonten gick. Knäppskalle. Måste ha varit att det var värsta snöhögen där i vintras och nu slog det slint i skallen på honom. Jaja allt annars gick strålande bra och det var så sjukt mysigt att rida i solen igen : )

Nu har jag kommit hem - senare än planerat, som vanligt - och lagar lite mat. Får se vad som händer ikväll, syster och kompis är här och barnvaktar lillebroren. Antingen blir jag väl här med dem eller så får vi se som sagt.