När jag kysser havet
Jag kan inte nog uttrycka vad jag tycker om Ulf Lundell. Men roliga texter har han, och en snutt jag reagerade på särskilt, när den här spelades på radion fick mig att vilja lägga upp den här texten.
I ett hus här strax breve
bor en man som just fyllt trettitre
Han har fru och barn
och han påtar i sin trädgård
Han kör omkring i en Chevriolet
Jag vet inte vad han jobbar med
Men han säger att han börja från noll
en gång på en brädgård
Han säger: Jag har stökat mig fram
längs den hårda vägen
och kanske inte varit schysst alla lägen
Jag har härjat som en hunner i Attilas här
Du kanske tror att jag har sålt min själ
men den har jag kvar, jag svär!
Det finns dagar jag tvivlar på
allt som jag gjort, allt det jag ville nå
Man tror man kan räkna ut
hur allt ska bli
Men man får allt ha en jävla tur
och ett spel som är stämt i dur
och inte minst, min vän
en hygglig fantasi
Det har nog hänt att jag känt
för att lämna landet
men det är inte så lätt att slita bandet
det bor en viking i mitt blod
Jag är både tungsint och rastlös
och lika svart som åkerns jord
Men när jag kysser havet
är jag fri från alla hämningar
När jag kysser havet
försvinner alla främlingar
Då är vi alla och envar
allt vi har
Och vi lever här och nu i denna stund
När jag kysser havet
är jag tätt intill det verkliga
i att jag finns till
och vad jag vill
är att leva livet ut
När jag var sexton så rymde jag
hemifrån en kulen vinterdag
bort från hem och skola ut till friheten
Snart så kommer väl min egen son
att längta ut och sticka härifrån
Kanske blir vi fiender
och vad som är vad i friheten
Men även om det va
både svårt och tungt
ska jag göra vad jag kan
för att hålla sinnet ungt
Jag är äldre nu
men jag är fortfarande ett barn
Allt är ännu ett mysterium
men det är spännande som faen...
Ulf Lundell